Alla borde känna till detta!
En väldigt intressant artikel från nätet – missa inte att läsa den!
En berättelse som borde delas med alla som vistas vid vatten.
Det började när vår son var på semester vid poolen. Jag stod med en drink i handen och såg på honom när han plaskade omkring.
Min fru stod bredvid mig. Plötsligt lade hon ifrån sig sin drink, hoppade i poolen med kläderna på och simmade bort mot det djupare vattnet, som gradvis blev djupare bakom barnpoolen.
Jag hade ingen aning om vad som hade hänt förrän jag förstod att sonen höll på att drunkna.
Det fick mig att minnas en liknande händelse från min barndom då jag nästan drunknade i Dynamo-poolen, mitt framför ögonen på min pappa och flera vittnen.
Tack vare att min tränare var nära räddades jag i sista stund.
Frun, som var kapten och utbildad livräddare, simmade snabbt fram till vår son som befann sig bara några meter bort från andra badande som trodde allt var lugnt.
Männen och kvinnorna i poolen såg lugna ut, skrattade och plaskade, helt ovetande om vad som höll på att hända strax intill.
Mannen som badade med sin fru sa till henne: ”Han tror väl att du håller på att drunkna?”
Men kvinnan svarade irriterat: ”Vi har det bra!” och fortsatte leka i det grunda vattnet.
Kaptenen skrek åt dem att flytta på sig och simmade förbi, rakt mot vår son som knappt kunde hålla huvudet ovanför vattenytan.
När han drog upp honom ur vattnet började vår son gråta och ropa: ”Pappa!”
Hur kunde livräddaren se det som vi inte gjorde, trots att vi var så nära?
Svaret ligger i att en person som är på väg att drunkna oftast inte kan ropa på hjälp eller vifta med armarna som man kanske tror.
Det finns ett instinktivt drunkningsbeteende som gör att de mest tyst och stilla kämpar för att hålla sig vid liv.
Som före detta livräddare kan jag intyga att detta är verkligheten – de höga ropen på hjälp och kraftigt plaskande som ofta visas på TV är ovanliga i verkligheten.
Den italienska doktorn Francesco A. Pia beskrev detta fenomen som ”Instinktivt drunkningsbeteende”.
När någon kämpar för sitt liv i vatten är de helt upptagna med att försöka andas och kan inte prata eller göra medvetna rörelser som att vinka eller ropa.
I verkligheten kommer munnen bara kortvarigt över ytan för att personen ska kunna ta ett snabbt andetag innan hen sjunker igen.
De kan inte kontrollera sina armar eller sparka för att hjälpa sig själva.
De ser oftast ut som om de försöker trycka sig upp ur vattnet för att få luft.
Detta kan pågå i 20–60 sekunder innan personen till slut sjunker under ytan helt.
Därför är det otroligt viktigt att känna igen tecknen på att någon håller på att drunkna, särskilt om du vistas vid vatten eller är med barn.
Några viktiga varningstecken är:
Personen håller huvudet bakåtlutat eller nedsänkt precis vid vattenytan
Ögonen är tomma, stirrande eller slutna
Personen kan inte ropa på hjälp eller vinkar inte med armarna utan sträcker dem åt sidorna för att hålla sig uppe
Personen sparkar inte med benen utan försöker istället trycka sig uppåt
Personen verkar förvirrad och kan inte simma mot kanten.
Kan se ut som om personen klättrar på en osynlig stege i vattnet
Det är också viktigt att veta att många drunkningar sker nära vuxna – ofta inom några meter – utan att någon märker det förrän det är för sent.
Om du ser någon i vatten som ser orolig ut, men inte ropar eller plaskar, fråga dem: ”Är allt okej?” Om du inte får något svar, agera snabbt.
Sprid gärna denna information till alla du känner. Kunnskap kan rädda liv!
