En gång satt jag på ett café och diskuterade något med en tjej. Plötsligt hörs hennes mobil ringa.

En gång träffade jag en tjej för att ordna något ärende på ett café. Plötsligt börjar hennes mobil ringa. «Vad fan!» utbrister hon.

«Var ligger den?» Och hon dyker ner i sin stora, läderväska. Hon rotar runt där, mobilen ringer igen: «Var fan är den?»

Och så gör hon något drastiskt. Hon tömmer hela väskan på bordet.

Tre läppstift, en tung parfymflaska, trassliga hörlurar, bomullsrondeller, en grön mascara, ett vykort med Bali-tema, ett oöppnat kondom-paket med doft, en stor hårborste…

Och det är inte slut där.

Hon fortsätter rota, och plötsligt kommer en biobiljett till en melodram på en trendig biograf, en bok med titeln «Hur man äter bakelser och håller formen?», några pinnar från en japansk restaurang, en påse våtservetter, en halv chokladkaka, en MacBook, rosa solglasögon, ett blått paraply, svarta lackskor…

Och till sist, den efterlängtade mobilen.

Framför mig låg hela hennes värld på bordet. Jag blev fascinerad.

Det visar sig att en kvinna är sin väska. Allt som finns där är hennes drömmar, bekymmer och känslor.

Genom en biobiljett kan man få en inblick i hennes liv. En ensam biobesökare utan väninnor, men till en av de där trendiga biograferna.

Hon söker efter någon där i mörkret, men kan inte hitta dem. Det oöppnade paketet med kondomer står orört kvar.

Jag skulle vilja skapa ett TV-program som kallas «Väskan».

Kändisar skulle lämna sina väskor anonymt och så skulle experter undersöka vad som finns i dem och avslöja vem väskan tillhör.

Samtidigt skulle väskans ägare sitta i hemlighet och vara nervös. När avslöjandet sker skulle hon förundras: «Är jag så? Ja, jag är nog så.»

Och så skulle hon göra en stor entré i studion. Applåder. Väskan säger mer än ett horoskop.

Den är mer sanningsenlig än någon psykoterapeut. Stjärnor kan ljuga, psykologer kan vara falska, men väskan kommer alltid att avslöja sanningen.

Tack och lov håller väskor sina hemligheter, annars hade de berättat mer än vi kan föreställa oss.

Så väskan är verkligen den bästa vännen.

Den är alltid där, alltid lojal, alltid känslig. För kvinnor är det ett evigt dilemma. På ena sidan vill man alltid ha en ny väska. För olika dagar.

På måndagar vill man ha en svart affärsväska, på tisdagar en brun med fransar, på onsdagar en rosa med guldsnören…

Och så vidare, till söndagen då man vill ha en vit ryggsäck eller en tygväska med texten «All you need is love»…

Men här kommer problemet! Varje morgon måste man flytta hela sitt universum från en väska till en annan.

Det är en galen uppgift! När man äntligen har fått ordning på en väska måste man skapa en ny värld.

Även Gud tog sex dagar på sig att skapa världen, medan en kvinna gör det på femton minuter.

Nej, det är bättre att hålla sig till en väska där allt är på sin plats. Bara tvådimensionella män tror att en kvinnas väska är i kaos. Det är inte kaos, det är ordning på högsta nivå.

Men kvinnor besitter en magisk förmåga. De kan utvidga sina väskors kapacitet på sätt vi inte förstår.

En gång köpte jag en liten clutch i Florens som present till min vän. Den var så liten att den bara rymde läppstift och mobilen.

Jag funderade länge: Kommer hon gilla den? Jag frågade försäljaren, och förklarade att min vän var känslig och romantisk.

Hon log och sa: «Bene! Perfetto! Ta denna väska!» Så jag köpte den och tog den till Moskva. Min vän blev jätteglad och pussade mig.

När vi var på teatern, mitt under föreställningen, behövde jag en servett för att torka mina glasögon. Jag hade inga.

Vad skulle jag göra? Torka med jackans ärm? Min vän drog fram en hel förpackning våtservetter från den lilla väskan och gav mig en.

Jag tänkte: «Hur får den där tjocka förpackningen plats där?» Och sen, när jag blev törstig, plockade hon fram en flaska vatten ur väskan.

Jag blev helt fascinerad. Jag glömde bort hela föreställningen och kunde inte sluta tänka på hur hon fick plats med allt detta i en så liten väska.

Jag är säker på att om jag hade velat ha en varm pirog skulle hon ha haft en mikrovågsugn där också.

Kvinnors väskor är rena magi. De bryter mot fysikens lagar. De är mirakulösa. Medan forskare letar efter svarta hål i universum, missar de den största mysteriet: kvinnors väskor.

Tänk om de släppte teleskopen för ett ögonblick och frågade sina fruar hur de får plats med «svarta hål» i sina väskor?

Det skulle vara ett mysterium som ingen Nobelpristagare eller ens Stephen King skulle kunna lösa.