En son bjöd sin far på en middag på restaurang för att tillsammans njuta av god mat.

En son tog med sin far till en restaurang för att njuta av en välsmakande middag.

Fadern var redan ganska gammal och därför lite skör. Under måltiden råkade han ibland tappa mat på både skjortan och byxorna.

De andra gästerna såg på den äldre mannen med avsmak, men sonen förblev lugn.

När de hade ätit klart, utan minsta tecken på genans, hjälpte sonen sin far med stor värdighet och ledde honom till toaletten.

Han torkade varsamt bort rester av maten från det rynkiga ansiktet, försökte få bort fläckarna på kläderna, kammade kärleksfullt det grå håret och justerade glasögonen.

När de kom ut från toaletten föll en djup tystnad över restaurangen.

Ingen kunde förstå hur någon kunde ”förnedra sig” på det sättet.

Sonen gick för att betala notan, men precis innan han skulle gå reste sig en äldre man bland gästerna och frågade:

— ”Tror du inte att du glömde något?”

Den unge mannen svarade:

— ”Nej, jag lämnade inget kvar.”

Då sade den gamle främlingen:

— ”Jo, det gjorde du! Du har lämnat en lärdom till varje son och en strimma hopp till varje far!”

Restaurangen blev så tyst att man kunde höra en knappnål falla.

En av livets största hedersbetygelser är att få ta hand om de äldre som en gång tog hand om oss.

Våra föräldrar — och alla äldre som har offrat sina liv, sin tid, sina pengar och sin energi för vår skull — förtjänar vår största respekt.