En ung kvinna i enkla kläder och slitna balettskor klev in på kontoret. Medarbetarna började skratta åt henne, utan att veta vem hon egentligen var.

— Låt mig presentera, — sade direktören till personalen. — Det här är Anna, er nya närmaste chef.

Anna nickade lugnt, tog fram en mapp med dokument ur sin ryggsäck och sade med självsäker röst:

— Trevligt att träffas. Jag har redan gått igenom företagets projekt och ser var vi kan förbättra arbetet. Idag går vi igenom alla detaljer.

Det fanns inte en gnutta högmod i hennes röst — bara lugn och professionalism.

De som nyligen hånat henne stod nu med sänkta blickar, oförmögna att säga ett ord.

En av medarbetarna försökte nervöst skämta:

— Vi… vi visste bara inte att ni…

Men direktören avbröt honom med en sträng blick.

— Anna, — sade han, — ni har full rätt att organisera teamet som ni finner bäst.

Om någon inte lever upp till era förväntningar kan ni fatta beslut om uppsägning.

Anna nickade:

— Tack. Men jag tror att alla här har en chans att visa att de arbetar för resultat, inte för att imponera på andra.

Hon riktade blicken mot de som skrattat mest.

— Jag hoppas att den här dagen blir en lärdom för oss alla och början på något nytt.

Anna öppnade mappen, lade de första dokumenten på bordet och sade lugnt:

— Och nu, mina damer och herrar, låt oss sätta igång.