Jag följde den här äldre mannen i tre nätter – och fick veta vem som faktiskt ser till att våra gatuhundar får mat.
Jag trodde alltid att hundarna i vårt område bara klarade sig på matrester.
Varje kväll försvann de vid 20:30-tiden, och jag undrade vart de tog vägen.
En kväll bestämde jag mig för att följa efter dem och kom till en gammal stenbänk, där en äldre man vid namn Arun satt och matade dem.
Han berättade att hundarna brukade komma tillsammans med hans barnbarn, Mira, som tragiskt omkom i en bilolycka för två år sedan.
«Det var hon som lärde dem att lita på människor,» sa han. «Nu kanske det är de som tar hand om mig.»
Jag började ta med mig mat till hundarna, och snart följde fler med.
Det som började som en hyllning till Mira, växte till en rörelse för att hjälpa hemlösa djur.
Arun, däremot, förblev blygsam och fortsatte att mata hundarna på samma plats varje kväll.
Många år senare gav Arun mig Miras plånbok och sa: «Den tillhör oss alla nu.»
Hennes minne lever vidare genom alla de liv som berörs av godhet, och visar hur de minsta handlingarna av kärlek kan förändra världen.
Många år senare gav Arun mig Miras plånbok och sa: «Den tillhör oss alla nu.»
Hennes minne lever vidare genom alla de liv som berörs av godhet, och visar hur de minsta handlingarna av kärlek kan förändra världen.
