Jag tar hand om mina tvillingbarnbarn på egen hand efter att deras mamma gick bort – en dag stod en okänd kvinna vid min dörr och avslöjade en chockerande hemlighet.

En kväll, när jag inte förväntade mig något, hörde jag ett knackande på dörren som förändrade allt.

En främmande kvinna stod där med ett brev från min bortgångna dotter, och i det brevet fanns en hemlighet som vände upp och ner på allt jag trott jag visste om min familj.

Vid 62 års ålder hade jag aldrig trott att mitt liv skulle se ut så här.

Jag hade föreställt mig att jag skulle njuta av lugna morgnar och trädgårdsarbete, men istället vaknade jag varje dag till mina energiska och livliga femåriga barnbarn, Jack och Liam.

Deras mamma, min dotter Emily, hade tragiskt gått bort året innan.

De är det enda jag har kvar av henne, och deras närvaro är det som håller mig uppe trots alla svårigheter.

Att vara deras vårdnadshavare är en tuff uppgift.

De ständiga frågorna, mardrömmarna och skolarbetet kan kännas överväldigande, men inget förberedde mig på den där knackningen på dörren.

Kvinnan som stod där, Rachel, hade ett brev från Emily i sina händer.

När hon berättade för mig att Jack och Liam inte var min svärsons barn, utan hennes egna, stannade tiden för mig.

Emily och Rachel hade haft en relation, och tvillingarna var resultatet av en IVF-behandling.

Efter Emilys död kom Rachel för att hålla sitt löfte och se till att pojkarna fick veta sanningen om deras ursprung.

Nyheten var både chockerande och smärtsam, men Rachel var fast besluten att vara en del av deras liv.

Under en längre tid började Rachel vara mer närvarande i våra liv, och även om jag initialt var osäker på hur det skulle bli, såg jag den kärlek hon hade för pojkarna.

Med tiden hittade vi en ny balans och Rachel blev en viktig del av vår familj.

Tillsammans lärde vi oss att läka och ta hand om Jack och Liam med den kärlek och förståelse som Emily alltid hade velat för dem.