«Var fick du den här klockan ifrån?» — en miljonär känner igen sin bortgångna sons klocka på armen hos en fattig pojke, och när pojken berättar sanningen blir mannen helt mållös…

— Det är en present från pappa.

Mark stod helt stel.

— Va… pappa? — fick han knappt fram.

— Den pappa som hittade pojken i havet, — fortsatte barnet. — Han berättade… det var en storm.

Pojken var vid liv, men mycket svag. De drog upp honom på stranden. Pappa sa att han hela tiden höll i klockan och vägrade släppa taget.

Mark tappade andan. — Och sen… — pojken sänkte blicken, — hade de inga pengar alls. De kunde inte behålla barnet.

Han fick lämnas till barnhemmet. Men klockan behöll pappa… och senare gav han den till mig.

Marks öron började susa. Han såg på pojken och såg inte längre marknaden, människorna eller himlen.

Han såg stormen. Han såg sin son. Levande.

I tre år hade han sörjt ett barn som inte var dött. Nu väcktes hoppet om att han snart skulle hitta sin son. Det viktigaste var att han levde.

Marks öron började susa. Han såg på pojken och såg inte längre marknaden, människorna eller himlen.

Han såg stormen. Han såg sin son. Levande.

I tre år hade han sörjt ett barn som inte var dött. Nu väcktes hoppet om att han snart skulle hitta sin son. Det viktigaste var att han levde.